nederlandse taal
english language

 
Poetry International Web
en/nl
dutch news
previous | next
 
 
 

När livet går bort. Varje tungt
lastad kropp. Lösgör sig
från den faktiska kroppen.
Och går in till den andra.
Man vet inte var den
börjar. Kanske om-
fördelas den hela tiden
på samma yta. Sidovist
utan temperatur. Om ytor
ens finns. Den räddar nog
inte något. Finns inte i sig
själv. Där man är. Lindrar
inget lidande. Spårar inte
ens känslan. Finns den
ens nere i djup? Som
de är? Ens poröst?
Som sidorna
i skuggan?
When life passes away. Each heavily
laden body. Detaches itself
from the actual body.
And steps in to the other.
One doesn’t know where it
begins. Maybe it re-
distributes itself all the time
on the same surface. Sidewise
without temperature. If surfaces
even exist. Probably it doesn’t
save anything. Does not exist
in itself. Where one is.
Soothes no suffering. Does
not even trace the emotion. Does it
even exist in depths? As
they are? Even porously?
Like the sides
in the shadow?